Vid Willes kista

När jag knäböjde vid den lilla kistan såg jag upp och mötte mammans blick. I den såg jag den sorg, förtvivlan och smärta som jag inte kunde befria henne ifrån. Något som endast tiden kunde mildra.

Om social fobi

Jag har social fobi. Eller social ångest som det också kallas. Det innebär ett handikapp på så vis att man har svårt att vistas i särskilda miljöer och att kommunicera i vissa sammanhang. De flesta har någon form av social fobi - tex att tala inför grupp - men i så mild grad att det inte innebär några större problem. Andra kan ha så allvarliga problem att de isolerar sig. Vilka situationer som är besvärliga kan ofta vara svårt att veta i förväg. (Och individuellt). Det kan vara i det närmaste omöjligt att på förhand veta hur en ny arbetsplats, en fest eller ett möte kommer att påverka en. En situation som ena gången inte "fungerar" kan nästa gång "fungera"utmärkt. Följden av detta blir att man undviker de situationer man tror kan bli jobbiga. Grundat på tidigare erfarenheter. Man får då ett handikapp på så vis att man förlorar möjlgheter till många saker. Tex svårt att göra karriär, utbilda sig till det man egentligen vill, arbeta med det man önskar, träffa nya människor, gå på fester osv. Det är otroligt svårt att sätta fingret på vad exakt i en situation som gör att den blir jobbig.

Den sociala fobin kan tolkas som att man är svår, underlig, blyg, hämmad och tillbakadragen. Så är inte fallet. Man kan vara mycket öppen och frammåt när situationen är "rätt". För många kan dessa saker verka svåra att förstå, märkliga, kanske banala eller lätt botade. Det är lätt att tro så. Kognitiv terapi - träna sig genom att utsätta sig för det man tycker är besvärliga situationer - är ett sätt som kan fungera för en del. Inte för alla. Livet i sig innebär ju en sådan träning från det man i 3-6 års åldern grundlägger de sociala färdigheterna. I mitt fall fick jag inte den grunden vilket gjort att jag fått träna upp mig senare till den nivån jag är idag. Dvs att jag har betydligt mindre social fobi numera än tidigare i livet. Det är dock fortfarande ett handikapp men ett handikapp jag lärt mig handskas med och inte lider av så ofta.

Tyvär kan det vara så att man ibland lovar för mycket och gör folk besvikna. Man vill gå på en fest eller göra något tillsammans och man bestämmer så. När det hela sedan ska hända drar man sig ur för det hela känns jobbigt. Dvs man får social ångest. Irriterande och deprimerande för en själv och inte minst för den eller de som det drabbar.

Detta ville jag skriva för att allmänt beskriva vad social fobi / ångest kan vara eftersom många inte är insatta i detta. Skriver även detta för att mina vänner och närmaste har rätt att veta hur situationen är. Skriver även detta som egen terapi.